Skoene et al memoria

Ännu ett år har passerat mitt liv. Och inte ett enda nedslag i bloggen förrän nu, idag, herregud. Visst har det hänt saker emellanåt, lite lagom, men en bristande ro i kroppen och inbillad tidsbrist. Ja då blir det sådär, väldigt jättesällan bloggat. Men det har varit ett bra år. Sådär, nu var det färdigskrivet för denna gång 🙂

Näää. Men jag har just gått på semester efter en ganska intensiv arbetsperiod med mycket kodning och klurande på olika saker. Det har varit riktigt kul, men nu behöver hjärnan släppa det ett tag för att få lite ny inspiration tror jag. Inledningsvis har jag haft lite svårt för just detta släppande då jag har satt mig framför datorn hemma istället och kodat vidare på hobbyprojekt. Lite maniskt kan jag tycka och massor av “jag ska bara…” och så sitter man där hela dagen utan knappt ett mål mat. ThumbShow, PhotoWall och lite Arduino har det blivit. Men nu är Jenny äntligen hemma för semester och vi har tid att umgås en sammanhängande period, det har jag längtat efter. Herrans många turer Ume-Lyxe har det blivit i detta särboskap men det funkar det också tycker jag. Vi ses varje vecka och ibland mer än så. Men visst har det varit jobbigt ibland också. 

Som vanligt har vi varit ute å “flängt” en del, annars skulle nog livet bli tråkigt. Inte så mycket caching på sistone, men andra resor. En sväng till London i oktober för att hälsa på syrran. Då gjorde vi även en tripp söderut och övernattade i Eastbourne som är en väldigt fin ort vid kusten. Vi vandrade upp på Beachy Head som är den största kalk-klippan i Storbritannien och fick se vackra utsikter tillsammans med syrran och barnen. En kväll fick vi beskåda ett helt makalöst fyrverkeri alldeles utanför hotellet där vi bodde. Kanske var det några häxor som skulle skrämmas bort med denna “bonfire”, och samtidigt firade man att piren hade återuppbyggts och öppnats igen efter den stora branden denna sommar. Och detta firar man alltså med ännu en sjuhelsikes eld och det maffigaste fyrverkeri jag någonsin skådat. Läckert!

Veckan därpå for jag och Jenny till spanien med Sofia och Bernt. Det var MEGA-event i Platja d’Aro, alltså minst 500 deltagande geocachare på samma event. Vi drällde omkring kors och tvärs där i staden och tog en jäkla massa challenge-cachar, men ändå tog vi det förhållandevis lugnt. Vi tog oss till och med tid att bada, flera timmar! Letade efter en cache såklart, men ändå 🙂 Vi tog även en tur till Frankrike och en sväng till Andorra för att bocka av två nya länder i caching-statistiken. Det ösregnade. Men resan som helhet var helt toppen!

I mars detta år for vi till Teneriffa och bodde på jättefint all inclusive hotell (Iberostar Torviscas). En vecka gick snabbt men det var jättehärligt. En dag tog vi motorcykeln upp till Montaña Blanca och vandrade därifrån upp till toppen på Teide, Spaniens högsta berg och tredje högsta vulkanen på jorden. Det blev mycket mer äventyrligt än vad vi hade tänkt oss faktiskt, hehe tidsoptimisterna, och jag har skrivit om det äventyret i loggen om cachen Fumaroles at the summit of Pico del Teide:

Det är inte första gången. Jag minns det var en gång för några år sedan vid ett tillfälle som jag och HökÖge var lite tidsoptimister och planeringen höll inte riktigt. Kanske det var också några fler gånger efter det. Idag hade vi tänkt vandra upp på den där bergsknallen Teide vi hade sett på bild och sen ta linbanan ner igen. Det skulle enligt guideboken ta ca 5 timmar att vandra, men det tyckte vi lät mycket för oss som e så snabb så vi bedömde det skulle ta ca 4 timmar inklusive cache-stopp. Någon mat hade vi inte tagit med oss eftersom vi hade ätit en stadig frukost kl 08 och räknade med att det skulle finnas nån restaurang eller fik längs stigen upp. Vi hade väl inte läst sådär jättenoga men vi skulle vandra förbi boendet Refugio de Altavista och där borde det finnas det mesta man kan behöva eller hur. Nej, inte riktigt så.

Idag var en redigt blåsig dag. Solen tittade fram och vi var hur nöjd som helst men just blåsten gjorde att liftarna var stängd idag och ingen personal jobbade vid Refugio. Alltså, ingen mat och ingen lift för oss idag. Dessutom blev jag höjdsjuk! Vem hade trott man kan bli höjdsjuk av att ta motorcykeln från havsnivå upp mot toppen och sedan vandra upp på 3718 meter? Men det var en häftig natur och miljö att vandra i. Vi passerade gigantiska lava-ägg som rullat ända ner ända från vulkanmynningen. Vi gick igenom molnen och kom ut ovanför dem och fick se en fantastisk utsikt. Enligt väderleksrapporten hade det varit regn nästan varje dag i veckan men just denna dag sken solen och vi fick njuta av utsikten till och från. Vi hade dock en tid att passa. För att få gå de sista 200 metrarna från liften upp på toppen behövde man ett speciellt tillstånd som gällde mellan kl 13-15 så nu gällde det att traska på för att hinna. När vi kom fram till boendet Refugio var vi väldigt godissugna. Men någon resturang såg vi inte till och ej heller något fik. Det enda var en godisautomat och vi hade inga pengar. Som tur var fanns där en vänlig själ som såg godis-abstinensen i våra ögon och bjöd på ett par euro. Lycka! Aldrig har väl en twix varit så god. Vi stannade inte länge utan fortsatte vår vandring mot toppen.

Det blev brantare och mina myrsteg blev bara långsammare och kortare. Det gick tungt. Jag kände mig väldigt trött och yr. När vi äntligen kom upp till liften hade vi vandrat i hela 6 timmar. Det var ju helt galet! Vi hade trott vi skulle ta oss till toppen på 4 timmar och här stod vi nu och flämtade och tittade upp på den sista branta backen. Det positiva var att det blåste så mycket att liftarna var stängd så kontrollanterna var inte på plats. Vi kunde alltså gå vidare upp mot toppen, men det skulle ta några timmar till och vi skulle då behöva vandra hem i mörkret. Jag funderade en stund på saken och tittade på HökÖges hundögon som mer än något annat ville upp på toppen och ta cachen och sen sa jag OK nu går vi upp på toppen. Det var blåsigt däruppe och osade svavel men det var helt klart värt det! Högsta toppen vi har varit uppe på och högsta cachen vi har tagit. High Five!!! Att vandra tillbaka gick såklart mycket snabbare. Dels för att det var nedförsbacke och dels för att min yrsel gick över på lägre höjd. Solen gick ner och vi fick uppleva Teide by night också och stjärnor som tindrade. Vilket äventyr, och så underbart att få uppleva det med min älskade HökÖge. En vandrig på totalt 10 timmar utan mat och nu fick HökÖge kämpa för att hålla ögonen öppna. Vi kom fram till motorcykeln vid basen av Montaña Blanca och tryckte igång startmotorn. Till en början så tände den inte alls. Det var helt dött! Efter flera minuter så började den hoppa till nån gång ibland. Den var lika höjdsjuk som jag hade varit och bränsle/luftblandningen var inte optimal. Efter vad som kändes som en evighet hoppade den ändå igång, på kryckor, och vi kunde rulla hemåt några mil till hamburgebaren och värmen igen. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig men ändå är det de gångerna som blir mest minnesvärda! T4T$!

En annan dag kollade vi på valar och delfiner, jättefina. Pilotvalar, common dolphin samt nån ovanlig (ovanligt skygg?) val som vi bara såg skymten av. Ännu en utflykt gick till Barranco El Rio som mot alla odds inte resulterade i punktering på motorcykelns däck och vi tog oss både dit och såg den vackra miljön och vattenkraftverket, och hem igen. Riktigt coola platser fick vi besöka där innuti berget under marken. Favoritpoäng!

En kort visit till Lidköping har det också blivit för att hälsa på föräldrarna mina. Vi tog tåget dit på dagen denna gång, i april var det. En dag var vi på Kinnekulle och spanade in Munkängarna, kalkbrottet, Martorpsfallet och Kinnekullegården där vi åt. Sen en sväng på stan (rörstrands, second hand mm) och lite ute i sommarstugan. Så mycket mer hann vi inte med denna helg. Jo lite caching också det förstås.

En återkommande väldigt härlig expedition är den korta vandringen och boende ute på Tärnättholmen vid Skuleskogen. Är det kanske femte gången vi är där nu. Inte lika tungt packade som förra gången men nog hade vi ryggsäckarna fulla även denna gång, med mat, vin, slackline och annat man kan behöva för att klara sig ute i skogen några dagar 🙂 Det var maj och fågelkvitter överallt när vi vandrade från entré nord till stugan. Alla tidigare gånger har vi fått ha stugan för oss själva, men nu var vi här på helgen på våren och vädret var bra. Vi kom som vanligt fram sent på kvällen och då låg det redan folk och sov i stugan. Vi smög in, lämnade packningen, gick sedan ut till havsviken och gjorde eld och drack några glas vin. Riktigt mysigt. Nästa dag for gästerna, stugan var ledig större delen av dagen fram till kvällen, kanske delvis pga våra avledningsmanövrar, men då det kom ett helt gäng tjejer som ville dela stuga med oss så det fick ju gå bra då. Vi spelade kort tillsammans på kvällen. Och drack vin. Gott. Tidigare har vi eldat som tokar i kaminen men nu var det ju inte så kallt så det räckte med att lägga på nån vedklabb då och då. Jag hade monterat en LED-lampa på gopro-stativet och på det lipo-batteriet jag drev den med lär den lysa ca 60 timmar så det räckte och blev över trots att timman blev sen och vi hann se soluppgången innan vi gick och la oss. Älskar det här stället och våra traditioner.

Året består av högtider och smultronställen. Året består av vardag. Jag har inte riktigt bestämt mig. Men efterssom det är högtiderna som fastnar på fotografierna så är det ju dem man minns bäst. Högtiderna har firats i Lycksele med Jennys familj. Till julfirandet kom morbröderna med familjer och mormor var också på plats. Det är alltid jättemysigt i Tuvträsk. Vi tog skotern bort till… Börtingtjärn(?) och la ut gäddsaxar och fiskade abborre, det nappade riktigt bra. Vi hade ett tiotal saxar ute så det var aldrig långt mellan gångerna då angeldonen löste ut. Lite gokartåkning, middag hos mormor och FTF-jakt hann vi också med denna helg, traditionsenligt. Min egen familj hade samlats i England, i Bath. Jag hade gärna varit där jag också, men vi var rätt trötta på att resa och fick inte ihop det med att vara på två ställen. Vi får planera nått roligt med dem till nästa jul nu då. Och nu så ses vi till sommaren. Påsken var vi också i Tuvträsk och tog skotrarna till Holmtjärn tillsammans med Thomas bröder och familjer. Det blev en heldag med skoter, pimpla röding och lapa solsken i nån snödriva. Korv å varma mackor å en kaffeköpp på det. Riktigt najs liv. Även Midsommar firades i Tuvträsk, tillsammans med familjen Åkebrand. Ny gren för i år var stövel-kastning, något som jag visade mig vara en mästare på. Jenny och jag vann var sin omgång vid årets prestigefyllda mästerskap. På midsommardagen for vi och fiskade ädelfisk i Kroksjö. Utdelningen var ringa men några små öringar fastnade på kroken i Kroksjö.

Men roligaste fiskeupplevelsen hade vi nog ändå vid midsommar då vi for till Attjeträsk. Vi fick några fina gäddor där, men sen ville vi testa ett annat ställe på promenadavstånd från detta där Jenny hade varit när hon var liten. Hennes minne var att det hade varit bra fiske men väldigt mycket mygg där. Men det vi fick uppleva den kvällen var mycket bättre och värre än så haha. Så vansinnigt mycket flugor, knott och åta som det var där har jag aldrig tidigare varit med om, jo kanske precis runt en dynghög möjligtvis. Jag brukar inte bry mig så mycket men det där var extremt! Men även fisket var extremt bra, det riktigt kokade i vattnet så vi ville inte ge oss av i första taget. Så vi stod där och fiskade och skrattade åt galenskapen och drog storabborrar och gäddor tills vi var helt knottriga av myggbett och insåg att vi inte skulle orka bära mer fisk tillbaka än det vi redan hade fått. Kvällen avslutades med grillning vid Attjeträsk till tonerna av sångsvanars trumpeter. Efter midnatt var det dags att bege sig hemåt, jag skulle till Umeå för sista arbetsveckan och körde hem i soluppgången.

I år tog jag inte ledigt något för jakten så det blev bara på helgen. Vi satt på pass ihop och hade några fantastiskt fina dagar. Det är ju så mysigt och stämmningsfullt. En älg fälldes på grannens pass så det blev ju spännande också. Det hade varit kul att vara med några fler tillfällen, åtminstone hela första veckan. Tilldelningen har ju minskat för varje år så det varar ju inte så länge ändå.

Och så har vi cachat förstås… inte riktigt lika mycket som vissa andra år men drygt 500 cachar har det blivit iallafall. Däremot har vi kämpat rätt mycket med att uppfylla olika challenge-cachar, framför allt “Challenge Umeå 20(14) (GC54YCK)”. Då behövde vi bland annat 14 earth cachar och 14 virtual. Exakt fem år sedan vi gjorde vår första cachingtur tillsammans (27/8 2009) tänkte vi fira med en utflykt. Det blev lämpligt nog till samma plats som då, brofundamentet vid Sörfors. Cache of Death har gått i graven men nu finns det en ny cache där som heter 100-åringen. Efter loggning av denna så klättrade/firade vi oss ner och körde mot brännland. Där gjorde vi eld vid en grillbua med utsikt över älven, stekte kött å potatis i murikan och hade det mysigt resten av kvällen. Många andra cachingresor, långa och korta har det blivit. Till Kont, till Övik, Skellefteå (20 T5:or), busskurer längs vindelvägen mm. Det är så himla roligt att dela detta intresse.

På jobbet har det varit fullt upp som vanligt. Jobbat vidare med MIQA och vi har gjort installationsresor till Lund, Göteborg, Uppsala och Örebro. Sen har vi startat upp projektet Fjärrkonsulten igen för att få till en stabil version som går att driftsätta. Har även blivit lite konstruktionsjobb med 3D-skrivaren för några prototyper som haft hyfsat avancerad design så där har jag verkligen fått lära mig SolidWorks ordentligt. Varit på kurs i hur man gör intern revision samt gått på konferensen Developer Summit. Bland annat.

På hobbyfronten så har jag pysslat vidare med mina projekt. Byggt vidare på choppern och gjort ett landningsställ med plats för 3 accar. Har kodat på foto-applikationerna (ThumbShare – dela bilder, ThumbShow – organisera, PhotoWall – fotogrid med massa bilder). Projekterat automatiskt blombevattnings-system. Och så lite aktiehandel också. Nått ska man ju sysselsätta sig med. Har även börjat så smått med Android-programmering och mitt första projekt blev TopChallenge – en app för att logga antal steg man går på en dag och så utmanar man en vän att gå flest steg. Jag utmanade Jenny och under en månad så gick hon 252476 steg och tog således hem vinsten med knapp marginal. Jag hade gått 246614 steg. Hade varit kul att se om man kan lyckas gå 1 miljon steg någon månad.

Ha föffan. Sammanfattningsvis – ett jäkligt roligt och bra år! Men nu är jag less på att skriva så här sätter jag punkt.

Gör nånting, det klart att den gör nånting. På somrarna kan det ju hända att den går varm, och då kan man koka gröt där uppe i tratten. Nä det är ingen evighetsmaskin jag har byggt, men en quadcopter, eller chopper som jag kallar den för det andra vrickar tungan. Några har frågat vad jag ska ha den till och det berättar jag gärna om. För det finns ju hur mycket kul som helst man kan göra, förutom att bara flyga den som är nog så skoj. Det är en snäll drönare med arducopter autopilot samt en raspberry pi med 3G-uppkoppling för telemetri och videoström. Och så bär den ett självbalanserande kamerastativ (gimbal) som jag monterar gopro:n på och filmar från luften. Det är ett hop-plock av delar jag beställt samt lite egenhändigt tillverkade konstruktionsdetaljer. Skruva, löda, koppla och många små justeringar innan man får det bra. Jag har saknat ett byggprojekt i gränslandet mellan elektronik och data så det här var helt perfekt. Nyttan av den känns högst sekundär. Men visst, kan väl hända man kan få nytta av den även i cachingsammanhang 😉

Ett annat rätt lustfyllt mek var att fixa bilen ute på parkeringen mitt i vintern, faktiskt. Det började med att jag och Jenny skulle göra en cachingresa till Örnsköldsvik en dag i januari. En ruggigt kall dag, det var -32 när vi lämnade Lycksele. Bilen blev varm, men när vi hade kommit halvvägs så började motortempen dala och följdes åt med värmen i kupén. Någonting var uppenbarligen paj, men jag tyckte det var märkligt att kylfläkten gick på maxvarv när motorn var så kall. Sen började en varningslampa lysa, fick kolla manualen att den betydde ett motorn inte gick rent. En viss lättnad att det inte var nått värre, men bilen var nu svinkall och skulle så förbli denna cachingrunda. Tack för eld och varma vinterkläder. Några veckor senare stod jag ute på parkeringen utanför lägenheten, varje kväll en hel vecka. I snöyra och 15 minusgrader. Lärorikt, lite småkul, men jag önskade så många gånger att jag haft ett riktigt garage att meka i. Med kabel och datorprogram till bilen fick jag fram att en temperatursensor till kylsystemet samt termostaten var trasig. Det var oerhört meckigt att byta termostat på Audin jämfört med andra bilar. Måste bort med ventilation, insprutning och ett gäng slangar men nu är det gjort och den går dessutom bättre än tidigare eftersom jag upptäckte läckage på en slang.

Förutom mitt nya intresse för flygande drönare så har jag även gett mig in på en annan domän – börsen. De småslantar jag haft där tidigare har fått skvalpa upp å ner utan övervakning, men på sistone har jag varit alltmer aktiv och även daytraydat lite. Kan inte påstå att det har gjort mig rik på pengar, men det är en intressant företeelse och mycket roligare investering än fonder och sparkonto. Och ger en viss kick när det svänger stort. Så det har blivit en del häng på bloggar, poddar och forum. Avanza och börspodden bland annat. Men man förstår ju att man behöver ett stort kapital om man ska ha en chans att livnära sig på aktiehandel, och det är inte heller något som lockar mig egentligen. Visst kan man argumentera för att en riskkapitalist gör nytta genom att hjälpa till att prioritera utvecklingen, men nja… det får gärna vara mer handfast och jordnära för min del. Sjukvårdsmanicker är mer min grej. Kanske skulle köpa ett hus och odla lite potatis också 🙂

Den stora grejen, egentligen, är väl att Jenny har jobbat i Lycksele det senaste året så vi har varit helg-bos. Vanligtvis kommer hon hem på helgen när hon är ledig, annars far jag till Lycksele när det passar bättre. Mer kvalitetstid när vi umgås, och mer egentid på veckorna. Ja inget förhållande är det andra likt det kan man tro, men det här har funkat bra för ett tag kan jag tycka. Jag kan knappt tro det har gått ett år, tiden den rusar verkligen fram. Nu hoppas jag det blir jobb i Umeå för henne snart. Vi har gjort många roliga resor det här senaste året. Grekland, London, Rhodos, Finland, Norge samt ett gäng roadtrips inom landet både norrut och söderöver.

Grekland: Tre härliga veckor i augusti, först på Naxos sen Ag. Marina och Kissamos på Kreta. Helt UNDERBAR resa. Jag älskar verkligen Grekland. Vi gjorde många utflykter med hyrd MC.

London: Efter julfirande i Tuvträsk for vi och firade nyår tillsammans med Camilla o barnen o morsan, Per & Ylva samt Viktor och hans tjej. Les Miserable, Phantom of the Opera, Madame Tussauds, Vinter Wonderland samt en lite speciell shopping var några av höjdpunkterna. Jättekul att träffa familjen också det blir alldeles för sällan.

Rhodos: Tillsammans med Jennys familj och släkt på mammas sida, totalt 17 personer. En vecka i april med all inclusive på Avra Beach. Gustav åt 100 glassar å jag drack nog ungefär lika många drinkar. Vi for på några egna utflykter jag å Jenny, ja det blev nog nästan två varv runt hela Rhodos på moppe. Som sig bör. Att göra saker gemensamt när man är 17 pers går låååååååångsamt.

Finland: På självaste nationaldagen flydde vi landet och for till Finland med wasalinen. Några timmar med färjan och sedan bilade vi till Tammerfors. Lagom mycket (fast ganska lite) caching men några T5:or blev det iallafall då vi tog gummibåten ut till en fin ö. En natt i tält det var årspremiär, och en natt på hotell blev det också. Och så fick vi se spritfabriken i Koskenkorva. Bara en sån sak! Det märkligaste var nog ändå när vi stod på en kyrkogård och letade nått, och jag hör från fjärran tonerna av bandet Europe. Det där var ett bra cover-band som spelar inne i stan tänkte jag, grym gitarist! Efter att lyssnat en stund till sa jag till Jenny vi måste fara och lyssna lite närmare. Vi parkerade bilen och gick till grindarna och lyssnade på de sista låtarna av koncerten. Hur kunde vi ha missat att Europe spelade just denna helg som vi skulle vara i Tammerfors! Varattu!!!

Norge: Tre veckor bilsemester (22/6-13/7) Åre-Trondheim-Lom-Årdal-Stavanger-Preikestolen-Arendal-Strömstad-DalsEd-Göteborg-Ullared-Varberg-Lidköping-Stockholm-Sundsvall-hem. Det kändes som en lagom sväng och vi stannade några dagar på de skönaste ställena och behövde inte sträckköra så långt. Men det blev ändå 380 mil med bilen vilket mest troligt är den längsta bilresa jag har gjort. Volvon var fullpackad men vi hade god ordning och fick användning av allt vi hade med oss. Choppern var med och filmade Preikestolen från ovan. Gummibåten tog oss till ett event på en ö i Trondheim. Det extra bilbatteriet räddade oss när bilbatteriet var dött en morgon. Med mera. Vädret var helt oslagbart! De enda gångerna det regnade var när vi ändå satt i bilen på väg mot nästa destination eller när vi hade planerat inomhusaktiviteter. Vi hade verkligen tur med det mesta och en bra planering för resan. Många härliga stunder vid tältet på campingar eller ute i naturen. Många vackra vyer och min älskades skratt. Minnen för livet.

Några hundratal mil har vi även åkt inom rikets gränser för att göra något roligt på helgerna och för att det känns lite speciellt att fara iväg sådär. Ofta kombinerar vi caching med att göra något annat. I Östersund badade vi isvak och hivade oss upp igen med isdubbar. Det gick så snabbt att vi knappt hann bli kalla… så vi hoppade i en gång till för att känna efter igen 🙂 Vi har även varit på resor till Övik, Sundsvall och Piteå. Destinationerna var väl inte helt slumpvis utvalda utan berodde också på en viss BINGO-bricka som vi ville bli först att ropa BINGO på. Detta sammanfattas i följande logg:

BINGO!!! Woo-hoo! (tillsammans med HökÖge. I ur och skur)

Entusiasterna. Vad gör dem ej för att fånga sin dröm, ingenting. Vilka vägar de vilja ej vandra för det är för långt, ingen alls. Jag, Skoene, ÄR en entusiast och flerfaldig världsmästare i retroaktiv loggning. HökÖge, ja, hon är också “speciell”, på ett positivt sätt [;)] När jag nu ska skriva min retrologg så dyker tankar på rehab och psyket upp, men jag inser att många som läser den här loggen förstår alltför väl och kommer inte tycka vi är konstig. Nä, det är ju nästan helt normalt beteende. Kanske, eventuellt.

Med åren så har varningsklockorna börjat ringa allt tydligare när jag hör HökÖge säga “jag ska bara titta lite hur många vi skulle behöva ta…”, eller “den där går nog ganska snabbt att lösa och är nog inte så svår”. Och det kan allt som oftast och gärna handla om någon D4+/T4+ som är DNF:ad och needs maintenance. I mina öron hör jag bara “älskling… kaaaan vi inte fara å ta massa cachar, dem är jättesvår och långt inne i skogen. Men det kommer bli mysigt!”. Och jag som älskar skogen. Och utflykter. Och mys. Och ibland, men inte alltid, så älskar jag själva burkletandet också. Egentligen det bästa är när det är riktigt jävligt. Jag bryr mig inte om statistiken, bara att det ska vara jävligt. Och det var det också ibland på denna BINGO challenge.

Här en sammanfattning av galenskaperna:

* En eftermiddag åkte jag och HökÖge till Örnsköldsvik för att logga 20 mysterys under en dag. Ett tips från coachen men som vi aldrig fick är att lösa någon extra för varje 3-4 man tänker ta, för man kommer inte hitta alla man har löst och alla uträkningar måste inte vara rätt. Just in time mysterylösande i bilen, tjalla lalla la!

* En weekend i Jämtland för att logga en mystery med D1/T1 samt logga fler challenge-cachar. Här fick vi gräva, och gräva, och gräva i snön. Den här skulle gå snabbt va!? Sen höppa vi i älva! Nä det var faktiskt en isvak vi hoppade ner i, två gånger [:)] Vi hade inte som mål att ta så många cachar denna helg utan några få utvalda. Sen blev det fiske i Landösjön och stugmys där, hotell i Östersund och bubbelbad på Storsjöbadet. En stad i dimslöjor. Vackert.

* En skidtur på 1,1 mil på en sjö uti skogen, väster om ännu mera skog norr om Örnsköldsvik. Vi hade loggat cachen Kalven och skulle nu ta Döbben som även den varit ologgad minst ett år. Det var en härlig skidtur och super skidföre. När vi kom fram så tog det inte lång tid att hitta cachen. King! Vi vecklade upp loggremsan och till vår stora förvåning så var den loggad, IGÅR!! Snacka om otur, inte loggad på 2.5 år men så har någon varit här och loggat den dagen innan oss! Man kan ju bara skratta, efter man har gråtit klart. Efter vissa funderationer ställde vi siktet mot en ny kandidat, cachen Route 352 #3 Gruvberget. Vart låg den då måntro? Ja vart kan den vaaaaaaaara?? Jo mitt ute i skogen. Vi fick pulsa och krypa dit på alla fyra i den djupa snön. Yey, nu skulle vi alltså leta en cache som inte var vintersäker och snön var flera meter djup. Efter några timmars grävande så hittade jag en rostig såg och vi lyckades såga oss ner till cachen och skriva våra signaturer på en papperslapp. Den cachen fick favoritpoäng av mig [:)]

* Men nu hade vi väl ändå BINGO!? Ooops. Aj då, hehe. Vi hade missat utläggare vars namn började på W. Ja, men Piteå det är ju en fin stad för en liten dagstur. Sagt och gjort. Vi for dit för att logga en speciell cache, men tog några fler roliga med favoritpoäng. Vi hade bra flyt denna dag och hittade de flesta cachar smidigt och lätt. En bra avslutning helt enkelt och vi fick äntligen ropa BINGO!!!

De cachar vi har tagit finns listade i min bookmarklist under samma namn som denna challenge. Favoritpoäng utdelas såklart. Det här var ett äventyr som kommer ta lång tid att förtränga.

T4T$!

Midsommar i Tuvträsk är alltid lite av en höjdpunkt. I år körde jag chopper på gården och sen for vi traditionsenligt och fiskade. Petterson kom åkandes på gräsklipparen med krans i håret och Monica bjöd på massa gosaker. Nästa dag var det fest hos Julia å kossorna, och sen for vi till Örträsk-kalaset strax innan stängningsdags. Lärdom: om vi nu ska måsta spela snaps-roulette så ska vi shotta med nått svagare än 40% dryck. Men det var en trevlig kväll hursomhelst. Nästa dag var vi ändå uppe i hyffsad tid för att börja vår svensknorsksvenska bilsemester. De e kalas, de e kalas å vi höjer våra glas!

Som vanligt orkar jag inte skriva om allt eftersom det blir så mycket när det är så långt mellan gångerna. Men det har ju varit Åsele marknad, Älgjakt samt några andra minnesvärda cachingupplevelser och FTF:er också. DTM, …, … bland annat. Och eventen: stugevent vid Holmsjön, Pizzaevent, Halloween 2013, Geo Oscarsgalan 2014, Zoologi event, WWFM XI Tampere, Island In The Sun Trondheim. Men ett av de absoluta guldkornen för mig bland platser vi har upptäckt via geocaching är Tärnättsholmarna. För oss friluftsnissar så är den platsen verkligen värd att komma tillbaka till. Senaste året var vi där två gånger. En gång i mars med helt vansinnigt mycket packning. Säkert var det närmare 50 kg packning totalt för att klara oss en helg i skogen hehe. Tur att vandringen inte är så lång. Innan dess var vi där på hösten, och då skrev jag denna lilla note på den cache som ligger där.

3:e augusti, 2013
Nu var vi här igen, en annan årstid men med samma underbara sällskap, min kära HökÖge. Igår sov vi under bar himmel på stranden vid Näskebodarna. Det var sannerligen en härlig upplevelse och jag kände mig faktiskt utvilad idag. På morgonen vandrade vi vidare till denna stuga för att kolla om det var ledigt, och vi fick ha den helt för oss själva Våra ryggor vägde uppskattningsvis 12-15 kg vardera, vi hade verkligen inte gjort någon som helst ansträngning att hålla nere vikten. Men då hade vi ju också allt vi ville ha med oss. Och vikten spelade ju faktiskt ingen större roll denna gång, vi skulle bara vandra från Entre Syd, hit, genom Slåttdalsskrevan och tillbaka. Men här stannade vi två dagar och hade det hur gött som helst. Åt och drack gott – röding & romsås, bakpotatis och till efterrätt nygräddad blåbärspaj. Bland annat. Badade och låg och torkade på varma klippor. Och njöt som allra mest av den sköna sommaren. Tack för cachen, och tack HökÖge.

Det blev en rekord-tidig semester i år och jag är tillbaka på jobbet i mitten av juli. Men det har varit fyra sköna veckor och den sista sparar jag till senare. Det har hänt rätt mycket på jobbet senaste året. P.g.a. fem uppsägningar, nån som bytt jobb och två som gör post-doc i USA så har det känts rätt tomt här på kontoret och man saknar medarbetarna. Det har blivit mycket utveckling inom MIQA-projektet (kvalitetsregister för strålbehandling), och börjar bli en väldigt bra sammansättning av folk och kompetenser inom projektet. Det där kommer bli hur bra som helst! I övrigt så har jag börjat jobba lite med 3D-modellering i Solidworks, lite Android-utveckling samt grottat ner mig mer i DevExpress. Lite vård på distans, kreativa klubben, Horizon2020 och nya projektansökningar om ödem-mätning samt mobilplattform för vård. Och så lite jobb med avdelningens informationsmaterial. Ja, ungefär så. Lärorikt, roligt. Jag trivs på MT-FoU.

Med mer egentid på veckorna har jag passat på att pyssla på lite mer med mina hobbyprojekt. Förutom choppern så har jag även skrivit några nya program. Ett för att organisera och dela fotoalbum, ett för att följa aktiekurser samt även lite småfix i NoteToSelf som jag använder för att göra minnesanteckningar. Har även fräshat upp kunskaperna lite inom microkontrollers och Arduino. Och så har jag köpt en MIG-svets och gjort en rejält stadig hylla i armeringsjärn för att lösa lite av utrymmeskrisen i 3:e-rummet. Skitkul att svetsa, men jag fick en rejäl “solbränna” efteråt.

Träningsmässigt så har det varit lågintensivt. Lite styrketräning på personalklubben och nån jogg runt Grössjön ibland. När man inte har några mål med träningen eller förbereder sig för någon tävling så blir det inte så hårt. Men ganska skönt så. Träna för att må gött och kroppen i balans. Är det något jag skulle göra för min hälsa så är det snarare matvanorna, jag äter ju så vansinnigt onyttigt och massor med socker. Där skulle jag behöva bli lite inspirerad känner jag.

Japp så är det. Solen skiner för det mesta men det regnar ibland.

Chopp chopp!

Här är en film från när vi filmade på preikestolen. Enjoy 🙂

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Mitt bloggande är inte särskilt aktivt, inte ens jämfört med en giraff på savannen. Förr blev det åtminstone 5-10 nedslag per år, och ännu mer förr kunde det bli flera inlägg varje månad. Man kan tycka att facebook har ersatt en stor del av livsberättandet nu och bloggen har spelat ut sin funktion. Tjaooo. Ofta lägger jag ju upp nån bild när vi gör något kul. Det kan bli någon rad text också, och så avsluta med smiley 🙂 Men jag tycker bloggen är ett mysigare format, mer personligt och förhoppningen är att jag ska hålla liv i den långt efter det att facebook har gått i graven och arkiven har slarvats bort. Kanske, eventuellt.

Det faktum att jag inte har bloggat speglar faktiskt en personlig förändring hos mig. Jag ägnar allt mindre tid åt eftertanke, reflektion och analys. Det är en del i mitt behandlingsprogram “lär känna dig själv” som pågår hela livet. Jag har väl insett att det ger mig inte mycket glädje att fundera så djupt på allting, roligare att bara leva! Jag vet vad som gör mig lycklig. Det är rörelse, motion, naturupplevelser, kärleken. Att utveckla en talang, att göra något utöver det vanliga, att gräva ner mig i någonting och sen plötsligt lämna det helt och glömma bort alltsammans. För jag vill inte bli fast i massa måsten. De enda måsten jag vill ha i mitt liv ska vara att ta hand om dem jag älskar och har ett ansvar för. Jag vet vad som gör mig lycklig. Det är tryggheten. Det är inte alltid bra säger dem som vet.

Om vi börjar bakifrån, vilket jag kan tycka är härligt, så var det en resa till Spanien med omnejd. Jag och Jenny flög till Stockholm, strosade runt på stan, övernattade hos Albert (efter lite caching såklart) och nästa morgon tog vi flyget till Malaga/Spanien. Huvudattraktionen på resan var att vandra kungens stig – El Camino del Rey. Vi var här tillsammans med 11 andra vänner från norrland, geocachare hela bunten. Vandringen var inte läskig men många vackra vyer, bra guider (Silvia & Simon) och första gången jag testade via ferrata. På kvällen gick jag och Jenny en promenad från vandrarhemmet Finca La Campana för att träffa de andra på restaurangen vid järnvägsstationen i El Chorro. Det var mörkt, varmt och helt stjärnklart! Vintergatan glittrade, bergens konturer var upplysta av månen och syrsorna spelade för oss. Detta är ett av de finaste minnena jag har av hela resan. Märkligt ändå med tanke på allt vi gjorde denna resa, så var det något så enkelt och vackert som blev det starkaste minnet.

Vi hyrde bilar och reste genom Spanien, Portugal, Gibraltar och även en båttur till Marocko. Många mil, många cachar, många godisar, få riktiga måltider, många äventyr. Bergsvandring utan vatten i Frigiliana som gav oss FTF. Bilkörning genom trånga gränder i Alora och bergsvandring upp till korset på Hacho för att njuta av den fantastiska utsikten. Sol och bad i stora vågor på Benagil beach/Portugal. Makalöst när man tänker på det hur lite sol och bad det blev på denna resa! Hade vi rest själva hade det blivit mer sånt och lite mindre caching men det här var ju en annorlunda resa på många sätt, full rulle från början till slut och den gemensamma linjen var fokuserad på caching. Ett 60-tal cachar tog vi under resan, varav 11 FTF:er. Många vackra ställen hann vi ändå se, Gibraltar sund var ett av de mest spektakulära.

Under hösten och vintern har det blivit extremt mycket caching, varje dag närmare bestämt. På sommaren blir det ju naturligt att man cachar lite mer och förra året var inget undantag. Men efter vi hade noterat att vi hade tagit en cache om dagen flera veckor i sträck så fick vi idén att vi kan ju fortsätta att ta en om dagen och hålla på så länge vi orkar. Det blev 149 dagar! Efter det så var åtminstone jag ganska less på caching för tillfället. Vi hade varit ute i ur och skur, pulsat långt i djup snö, kört många mil för att ta enstaka cachar sent på kvällen efter jobbet och vi hade grävt och grävt i snön för att hitta de få cachar vi hade kvar på hemmaplan. Det var komiskt och plågsamt på samma gång, men vi fortsatte att cacha med mantrat “vi kommer ju aldrig få den här chansen igen”. Fast många härliga utflykter har det också blivit, SÅKLART! Skidturer och vandringar och sitta och lapa solsken i nån snödriva. Jag har aldrig i mitt liv grillat så många gånger på ett och samma år som senaste året. Jag har blivit mästare i att göra upp eld och allra helst med tändstålet 🙂 Vi har eldat för att hålla värmen, för att laga mat, och ibland bara för att jag ska få göra upp eld. Jag har ett minne av en utflykt långt ut i skogen bortanför Sävar, en sån där upplevelse som blir roligt först när man tänker på det i efterhand. Vi hade åkt skidor långt, blivit snuvade på FTF:en, och där stod jag i midjedjup snö och försökte göra eld av några blöta kvistar. Totalt misslyckat alltsammans och efter en halvtimmas irritation gav jag upp. Men det som gör det hela till ett fint minne är att Jenny hade tålamod att låta mig få min lilla grillstund trots att det enda logiska hade varit att fara hem direkt. Det är kärlek.

På våran årsdag (8/10) ville vi göra något roligt tillsammans så då for vi till Övik. På dagen cachade vi och Jenny fick ta sin 2000:e cache (CAT, typ) och vi firade med (alkoholfri) pompa och ståt 🙂 Hade varit kul att höra polisens kommentar om de hade sett oss stå där vid bilen med en flaska och varsitt glas i handen. Sen for vi på Paradisbadet bad och bastusittning och därefter middag på Varvsberget. En riktigt härlig utsikt och Jenny var vackrare än någonsin. Åh, alla dessa guldkorn man bär med sig.

Hösten gick fort och snart var det jul. En resa till Skellefteå fick sätta lite guldkant på tillvaron några veckor innan julafton. En favorit i repris för oss, att åka hit och äta julbord. Det blev caching såklart, och sen låg vi och värmde oss i utomhuspolen på 5:e våningen på hotellet. Snön yrde om våra huvuden men vi höll oss varma med vin, kramar och varma jetstrålar. Sen gick vi ut och tog ännu en rolig cache på lyran – Kapten Boströms sista resa. En WhereIGo. Den var riktigt najs. Julfirandet firades traditionsenligt i Tuvträsk. Lerduveskytte, gokartåkning och kasta tärning om julklapparna. Underbart!

Vecka 11 for vi till Hemavan för att åka skoter, fiska och umgås med Jennys föräldrar och släkt. Med Thomas bröder och deras familjer blir det livad stämning i stugan kan jag lova! Kul att bo så många tillsammans. Vi åkte 30-35 mil på skoter till Syterskalet, till Norska gränsen och andra platser. Vissa dagar for vi på egna utflykter jag å Jenny och tog några cachar. Avslutade med en dag i skidbacken och besök på resturang Solkatten. På hemresan blev det ännu ett stopp i Storuman. Jenny hade redan visat mig runt lite och berättat om hennes barndoms stad, men vi hade ännu inte besökt utsiktsplatsen. Medans HökÖge DNF:ade en cache gjorde jag upp eld och vi grillade. Himlen och månen var åter igen mycket vacker. Ett annat ljus på en helt annan plats, men alltid hemma.

Det blir allt mer uppenbart när jag funderar på det och sammanfattar det senaste året, att cachingen har gått helt överstyr. Det är inte så att caching är det enda jag gör, men det mesta är på ett eller annat sätt relaterat till det. Reser vi nånstans så tar vi alltid några cachar, något annat vore nästan otänkbart. Många gånger far vi iväg enbart för att cacha! På sistone har jag börjat fokusera mer på kvalité. När man berättar om caching så handlar det ju om ofta om alla spännande platser man får besöka och alla smultronställen. Men det förutsätter att man inte bara loggar och far vidare till nästa cache, och nästa cache. Det är ju egentligen inte cachen som är målet. Inte för mig. Som en skön kontrast till allt detta flängande gjorde jag och Jenny en riktigt härlig utflykt ut i Skuleskogens nationalpark under vinterns sista dagar. I det här fallet är jag väldigt glad att vi tog någon enstaka cache för då finns det en berättelse nedtecknat om det 🙂 Här är min logg från Skuleskogen – Entré Nord

Det här är ett av de finaste minnena jag har av (vår)vintern 2013. Tillsammans med HökÖge spenderades helgen i den nybyggda stugan på Tärnättholmarna som bjöd på mycket bekvämlighet och hög mysfaktor. Här kunde man verkligen känna lugn och ro i kropp och själ. Skidturen hit däremot var allt annat än avkopplande. Vi hade föreställt oss att det skulle ta en timma att ta sig hit från parkeringen. Då hade vi inte räknat med att vägen till parkeringen kunde vara översnöad, kuperad terräng, dålig sikt i mörkret, otympliga ryggsäckar med packning, tung blöt djup snö som knappt gick ta sig fram på och andra faktorer som skulle hindra vår framfärd. Men jag är optimist och kan bara skratta åt sånt här och det gjorde jag också många gånger. Förutom den gången då HökÖge var helt slut och ramlade med ändan i en bäck, då tänkte jag det är nog bäst att hålla det inombords [:)]. Någon gång efter midnatt kom vi äntligen fram till denna vackra stuga och det var en fantastiskt skön känsla. Det fanns ved och kamin och sköna sängar. Efter lite fika och mys med tända ljus så däckade vi i en av dubbelsängarna.

Nästa dag var det cito-event i Övik men tanken på att gå upp tidigt och fara dit nästa morgon lockade inte alls längre. Istället tog vi sovmorgon och lät solen och fågelsången väcka oss när vi var utvilade. Vi hade mycket mat och friluftsgrejer med oss så vi ville gärna stanna här en dag till och bara känna lugnet. El-fritt, IT-fritt och myggfritt. Eftersom det var så skönt ute så tog vi en tur på skidorna och det kändes som man svävade fram nu utan packningen på ryggen. Vi åkte längs iskanten, låg på mjuka klippor och solade, kastade sten, tog en cache. Dagen räcker bättre till när man tar det lugnt. Ingen stress. Efter vi hade utforskat ön återvände vi till stugan. Det var säkert 20 grader i stugan, jag hade hållt igång kaminen sedan vi kom hit igår natt och nu var det riktigt riktigt skön värme. Nu gjorde vi upp eld ute på gården också och började laga mat. Det smakar aldrig så bra som när man är på utflykt och lever friluftsliv. Äta, vila, spela kort, umgås. Ibland gick vi ner till stranden där vi hade gjort ett litet solur och kollade vad klockan var, sådär ungefär. Det här var en härlig dag [:)]

Vi varit på flera otroligt roliga geocaching-event också. Halloween-eventet där vi gestaltade hårdrocks-drakula och hans fru drak-ulla 🙂 Halva nöjet är ju när man fixar i ordning sig hemma och testar ut kostymen. Sen skulle vi ut i skogen och cacha bland häxor och liemän. Snäppet ännu roligare var Geo Oscarsgalan där man möttes av fotoblixtar på röda mattan och blev nominerad för några olika bedrifter i cachingens förtrollande land. Många roliga historier och tacktal under kvällen. Alldeles nyligen var ett av cachingens höjdpunkter enligt mig – Amazing Race 2013; Säsong 2 – Uppföljaren! Vårat lag Team Amazing kom på delad 2:a plats (av 17) i år och var det enda lag som hann med att ta alla cacharna. Förutom massa cachar så är det roadblocks och detours, dvs uppgifter som antingen några utvalda eller hela laget ska utföra. Jag staplade sockerbitar, kastade prick med fiskespö och gjorde sushi, bland annat. Förutom Bubbeltiders, Lizzanny och nMikaels fantastiska event så har det även varit mega-event-planerings-event, favorit i repris, Umeå 121212121212, WWFM samt vårevent. Och såklart, icket att förglömma årets Nordic X-treme. Plats och lokal var gruvan i Stråssa djupt inne i Bergslagens skogar. Även här kom mitt lag på 2:a plats (av 18) och vi var mycket stolta över vår insats. Det var spring, klättra, lek i 9 timmar och det avslutades med en grym strapats där vi badade i 5-gradigt vatten och sen kutade jag och nicke_nyfiken med andnöd genom ett berglandskap för att hinna i mål i tid för att lämna in våra x-cards. Efter grillmiddag var det återigen dags, nu skulle vi bekämpa zombies samtidigt som vi letade lådor i ett övergivet höghus. Vi gick som sagt till final, både individuellt och med vårt lag så nästa dag skulle vi ut på fältet bland skyttegravar och ruiner. Målet var att ta flaggan så långt som möjligt utan att bli nedskjuten av paintball-prickskyttar. Caching är så mycket mer än bara en burk under en sten 🙂

Mera caching. Jösses gör vi nått annat? Tillsammans med Bubbeltider och Bajsblomma åkte Jenny och jag med hyrbuss till Daaaaaalarna. Massor med skratt och roliga upplevelser och en av höjdpunkterna var jakten på Fredriksberg klockan 18.30. Vi var där hur många gånger som helst men varje gång var det någon där som förhindrade oss att fullfölja vårt uppdrag, så småningom började de till och med förfölja oss och bedriva organiserat spaningsarbete. Men vi smög, vi loggade, vi segrade! En annan höjdpunkt var när FTF-larmet gick under frukosten på vandrarhemmet i Smedjebacken. Alla fem rusar ut i stövlar och arbetskläder under stor förvirring. När vi står på gården och ska just hoppa in i bilen kommer stugvärden ut. -ska ni checka ut nu? frågar han. -Nä, det ska vi ju inte, hehe. FTF-chansen den låg visst i ett bostadsområde flera mil bort så vi kunde sätta oss och dricka upp vårt kaffe i lugn och ro. Och sjunga Gagnef stajl “ska vi stanna här?”

Lite annat som har hänt. En tur upp på Omneberget med Nicke_nyfiken med en dödsföraktande genväg. Istället för att traska den upptrampade stigen så tänkte vi oss ett alternativ som gick mer rakt ner så att säga, via nyponbuskar, stenskravel, mossbeklädda klipphällar och fallfärdiga träd. Man kan ju bara skratta åt det nu i efterhand och det kunde vi även när vi var där, med visst darr på rösten 🙂 FTF-jakt på Operation Tenebris som slutade med DNF trots två tappra försök att hitta nått caching-relaterat ovanför eller i det nollgradiga vattnet i den gigantiska grottan. Äntligen en T5:a som är värd sin gradering! En cachingresa till Övik tillsammans med Xolanda och Tedronai. För ovanlighetens skull hade vi med cyklarna och fick lite motion när vi cachade runt. Vi bodde på Scandic hotell och nästa dag gjorde Jenny och jag en egen tur runt Höglandssjön sen slog vi oss ner på en filt vid en bua vid Lomsjön och hade en perfekt avslutning på helgen med grillning och mys och solsken överallt. Alla tiders!

I mars hade Karin och Mattis sitt bröllop och vi var bjudna på bröllopsfest på Rådåsgården i Lidköping. Förutom bröllopet så hälsade vi på min mor och far, var ute på hindens rev samt besökte en läcker grotta utanför Timmersdala/Götene. Det blir alldeles för sällan vi åker och hälsar på min familj, men förhoppningsvis blir det en resa till London snart för att träffa syster och mor.

Och så sommaren! Det gäller att ta vara på sommaren. Alldeles nyligen tog vi färjan över till Norrbyskär och det var faktiskt första gången jag var där. Såklart vi tog även några cachar där och såhär skrev jag i loggen efteråt:

En riktigt mysig dag på Norrbyskär tillsammans med HökÖge. Vi hoppade av färjan och på “tåget” för en historielektion om bygden, sen dags för skärgårds-lunch vid museet. Efter detta promenerade vi på ön resten av dagen. Det var första gången jag var här å en sån härlig dag! Varmt å skönt, fågelkvitter och hök-kvitter. För ett ögonblick var vi även på väg ut i vattnet för att besöka Persskär men efter att vi hade doppat några tår beslutade vi annorlunda [:P] Efter en lite längre strapats för att hitta den optimala grillplatsen så slog vi oss ner och gjorde upp en eld. Stilltje, svanar, solsken och kärleken. Vi grillade lax och satt och njöt några timmar. Åh, svensk sommar när den är som bäst!!!

Under hela 2012 så publicerade vi inte en enda ny cache. Därför kändes det skönt när vi la ut fyra nya cachar på Tuvan som publicerades i början av juni. Det blev en rolig FTF-jakt och rätt många av våra vänner kom dit. Solen sken och sen bjöd vi på fika. Ännu en toppendag!

På jobbet har det varit spretigt som vanligt, men kul. KOL-projektet gick mot sitt slut och har avslutats. Jag skrev en utredning om Mina vårdkontakter. Efter det har jag jobbat i princip heltid med kvalitetsregistret för uppföljning av strålbehandling – MIQA. Det tar sig! Årets planeringsdagar var i underbara Borgafjäll. Det är alltid så skönt att fara hit med jobbet. En dag for vi och pimplade och fick några rödingar som hamnade i stekpannan. Just innan semestern gjorde jag en resa i jobbet som var lite över det vanliga – till Indonesien! Yogyakarta närmare bestämt och syftet var att demonstrera distansmonitorering och hjärtljud och göra studiebesök på sjukhus och en vårdcentral. Men när man reser så himla långt (30 timmars resa, 4 flyg) så måste man ju passa på att se sig omkring och njuta av det vackra så jag gjorde några utflykter. En dag en vandring upp på en aktiv vulkan (Mount Merapi) tillsammans med Tauf. Svettigt, mäktigt, och på vägen upp gjorde vi en DNF. En annan dag åkte vi på gummidäck genom Gua Pindul, en flera hundra meter lång grotta i kalksten. Sen for vi vidare till en riktigt fin strand på sydkusten (Baron Beach). Några intryck jag hann få av Yogyakarta var; extrem trafik och trafikstockning, extrema väderomslag, superb shopping med stora gallerior och storslagen tropisk natur.

Men det är allt fint här i Sverige också. Brukar ju fara ut å sätta oss på nått skär, en topp eller i en bua vid ett träsk nånstans. Ibland blir det fiske. Endast några gånger denna sommar, i Lycksele, på Skeppsvik. Att få grilla sin nyfångade fisk en varm sommardag. Det är livskvalité.

Tiden flyger fram. Den här våren och sommaren har varit riktigt härlig och fylld med sköna glada känslor. Vi har inte varit sysslolösa, tvärtom tagit varje tillfälle att fara ut på utflykter, fiske, caching, event och tävlingar. Ofta känns det som att tiden inte räcker till för allt man vill göra, men med tanke på allt roligt jag har gjort så är jag bara tacksam för det som är. Mycket caching har det blivit som vanligt. Nostalgitripp till Täfteå, caching i Nordmaling, några turer till Holmsund, FTF-jakt bortanför Bjurholm (20 mil denna dag), FTF-chans i Örträsk med mera. En cache här i stan (Movietheme #1: Trafic ) kämpade vi med varje ledig stund i en vecka innan vi kunde logga som FTF! Vi har varit het på FTF nu och lyckats knipa 20 stycken under maj-juli. Det är ju så himla kul att folk är så taggade här i stan, man träffar alltid folk vid FTF-jakterna. En sväng till Övik med Olalb har det också blivit, samt besöka några av öarna i Umeälven. Geocaching är ett intresse som kan ta mycket tid men roligt är det och mycket får man se!

Vi lyckades inte hitta alla cachar i Täfteå när vi var där, vissa var mysterys som vi inte hade lyckats lösa på rätt sätt. Men vi fick en ny chans när vi var där på årets upplaga av Täfteåfestivalen. Tidigare år har festivalen varit vid vattnet där det är ganska najs att tälta. I år höll de till på Täfteå idrottsplats men vi åkte vidare en liten bit och hittade en mysig glänta vid en gräsäng där vi slog upp vårt tält. Alldeles intill en bäck som porlade lite soft. Här satt vi en stund och förfestade bland mygg, gula blomsterängar och öppna landskap innan vi gick till festivalen. Vi är allt ena riktiga friluftstokar. Bäst på festivalen var Väärt och Movits.

Eftersom vi har varit i Thailand, London mm så hade jag inte så mycket semester kvar, men tre veckor tog jag ut nu på sommaren. Första veckan åkte jag och Jenny till Landösjön för att fiska och sen till Östersund. Bortsett från FTF:en i Vännäs så lyckades vi nästan sträckköra hela vägen till Landösjön utan caching och vi hann doppa kroken redan första kvällen. När vi kom fram så ösregnade det men lagom till vår ankomst slutade det, regnbågen bredde ut sig och sen blev det en fin kväll och stilla på vattnet. Vi hade hyrt en roddbåt som vi pimplade och kastade ifrån. Äntligen!! Detta är SEMESTER! Vi övernattade i vårt tält som stod där i en glänta alldeles vid sjön, en bua, fiskeviken, toan. Allt man behöver mitt i naturen. Vi lagade mat över eld och stormkök, ena dagen pepparstek, andra dagen harrarna som vi hade fått på flugfiske. Vi fick röding också men dem var i minsta laget och fick hoppa tillbaka i plurret och växa på sig lite. Nästa dag blev solig och skön, vi låg en lång stund på en klippa och bara njöt av att höra vinden, vattnet, lommen och måsarnas sång. Somnade i varandras famn inlindade i en filt och vaknade några timmar senare. Så himla härligt! Kvällen blev underbart vacker och harren var på hugget och plaskade överallt. Sen lämnade vi tillbaka båten, tog en mycket trevlig brocache och avslutade kvällen med nygrillad harr – mums! Nästa dag åkte vi till Östersund. Det är en vacker stad som jag faktiskt funderade på att plugga i en gång i tiden. Vi tältade på Sandviken camping för det skulle vara dans där i närheten en av dagarna. Första dagen i Östersund ägnade vi åt kvalitétscaching, dvs vi tog mestadels cachar som har fått bra recensioner eller som har hög och rolig terräng. När klockan slog tolv på natten påbörjade vi våran mängd-caching. Då hade vi alltså redan varit uppe en hel dag sedan 8-tiden. Vid 5-tiden gick vi och la oss, sov till 8, sen fortsatte vi mängd-cachingen så länge vi orkade hålla ögonen öppna. Det var plågsamt kan jag säga 🙂 Plågsamt men roligt, och vi fick se massor av platser, cachar, människor och sevärdheter på en och samma dag – det kallar jag intensiv sightseeing! 157 cachar loggade vi den 5/7 2012, nytt rekord för oss! Trots att vi satsade på att ta så många cachar som möjligt så ägnade vi nästan tre timmar till fots och sprang eller gick mellan cacharna. Det var närmare 25 grader hela dagen så på eftermiddagen tog vi ett svalkande dopp i den kalla Storsjön. En veckas roadtrip går fort, det hade varit skönt att vara iväg lite längre nån gång. Tredje dagen i Östersund åkte vi till några vackra platser som vi hade upptäckt dagen innan och ville tillbaka till. Det blev ingen dans denna gång, för det var så himla mysigt på Andersön så vi grillade och spenderade kvällen där istället fram tills den röda solnedgången. När vi kom tillbaka till tältet höll Streeplers på att packa ihop sina grejer. Nästa dag åkte vi till Sundsvall och gick på stadsfesten på kvällen. Dagen därpå var det återigen dags att ta några roliga cachar, en (sundsvallsbranden) på utflykt med gummibåten och en (striptease) högt uppe på en bro bland annat. Sen var det dags att åka hem. En helt underbar semestervecka, men det hade gärna fått varit längre 🙂

För andra året i rad så gav vi oss ut i skogarna för att ta alla kontroller på Umeå Orienteringsklubbs bana Dra Åt Skogen. Målet var att ta de 40 kontrollerna inom ett dygn och det var inga problem. Det känns som det gick snabbare och smidigare i år än förra året, trots att vi promenerade en stor del av tiden. Vi har väl blivit lite bättre på att orientera helt enkelt. Jag hoppas det för om en månad ska vi vara med på orienteringstävlingen BAMM.

Vi har också varit med på ett mycket efterlängtat event här i Umeå som några caching-vänner till oss arrangerade – Amazing Race. Fem timmars fullt ös med caching och roadblocks, det var helt sanslöst roligt! Vi hade bra teamwork i vårt lag och lyckades ta oss först i mål av 11 lag. Man förstår att det var väldigt mycket jobb för Bubbeltider som arrangerade detta, bara att lägga ut 16 burkar på finurliga platser och med genomtänkta beskrivningar tar ju mycket tid. Men jag hoppas ändå att det ska bli ett nytt event nästa år för det där var riktigt kul!

Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Men nu är den här, och jag njuter!!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Jag har allt jag behöver. Bland det härligaste jag vet är när Jenny vill vila en stund efter maten och vi ligger där som två gamlingar, hon på mitt bröst och jag runtomkring hehe. Faktiskt. Bland det härligaste jag vet är också att fara på roadtrip för att cacha. En helg i maj for vi på roadtrip söderut med nya bilen. Vi lämnade Umeå vid lunchtid på torsdagen och rullade mot Ö-vik för att göra ett stopp hos Jonas och Anzi där vi blev bjudna på lunch och fika. Vi fick dessutom med oss kaffe, kakor och en chokladtårta som var hur god som helst, vilken gästfrihet va! Vi drog vidare. Målet med resan var ursprungligen att hinna ta så många cachar typ terräng-femmor (T5) som möjligt, men i och med att vi hade planerat in en hel del annat redan så insåg vi nog att det inte skulle bli så himla många. Vi gjorde endast ett fåtal korta cache-piss-pauser på vägen och sträckkörde ner till Ljusdal där vi blev glatt mottagna av Laila och Jerry som vi träffat när vi var i Thailand i februari. Deras hus stod där alldeles bredvid Ljusnan och nere vid vattnet hade de en liten vedeldad bastu som vi testade senare under kvällen. Årets första dopp (i Sverige) blev det också, svinkallt! Jag sa till Jenny att hon skulle få tio tusen kronor om hon kunde vara i vattnet en hel minut, vilket jag aldrig trodde hon skulle klara så det var i princip riskfritt. Men den badkrukan tog sig mod och gick ner i vattnet, låg där och plågade sig en hel minut! Efteråt satt hon stel som en pinne i bastun och det tog en bra stund att tina, men jag kan inte längre kalla henne för badkruka 🙂 Första kvällen satt vi mest och pratade, åt och bastade. De hade gjort en jättegod skaldjurssoppa med morot samt paj, och så bjöd vi på chokladtårtan vi hade fått av Jonas och Anzi. Fantastiskt god med blåbär och hallon! Nåväl, nästa dag gick vi en promenad med dem längs byavägen, genom skogen och ner till den långa badstranden och tillbaka. På juldagen hade stormen Dagmar plöjt fram här och fällt massor med träd, de stackare som inte vann på bingolotto hade i vissa fall fått ett träd över sitt hus eller terass istället. Ja sedan gick vi en promenad igen och tog en geocache, vi spelade lite spel och sen var det dags att dra vidare mot Sundsvall. Vi hade först tänkt oss lite bad och spa på himlabadet men tiden var för knapp så vi for direkt till hotellet och checkade in och åt middagsbuffé. Med mat i magen och några glas vin for vi ut på stan för en liten cachingrunda och det var riktigt kul, vi tog tiotalet cachar. En mystery vid tågperrongen hade vi lite problem med, och när vi inte fick ut koordinaterna började Jenny leta på måfå på diverse “logiska” ställen, -här skulle den kunna vara, eller här! Då var det dags att gå hem kände jag haha. Resten av kvällen var vi på hotellet och surrade, spelade sällskapsspel, drack lite mer vin och hade en helt toppen kväll! Så himla roligt och mysigt tillsammans när vi gör såna här saker.

Nästa dag var det event så vi träffade ett 20-tal andra cachare på Pipeline i Sundsvall och sen for vi ut och letade burkar. Det var en multicache som stack ut lite “The Chronos Case” där man fick massa ledtrådar vid varje steg som vi noggrant dokumenterade med kameran, bara för att upptäcka vid finalgömman att vi inte behövde nån av ledtrådarna 🙂 Men det var fräcka prylar, bland annat en gammaldags kronometer. På kvällen var vi på en kul show i Timrå där folk med olika sorters funktionshinder gjorde olika nummer på sitt alldeles egna speciella vis. Det var även musik med nån country-tjej.

På söndagen åkte vi till dagens huvudattraktion, Bauhaus. Men inte för att shoppa utan för att ta den hittills ologgade cachen MADNESS som är placerad på toppen av Bauhaus-skylten, 30 meter upp i skyn. Det var den bästa kicken någonsin som jag fått av geocaching! Verkligen en jätterolig upplevelse att logga denna. Det gick till så att jag repklättrade segment för segment med ett kort rep som jag kunde kasta upp över balken cirka 5 meter upp. Högre upp fanns det små pinnar man kunde klättra på. Med mig upp hade jag även änden på ett 50 m rep som sedan Jenny kunde repklättra upp på. Sen skulle man ta sig ännu en bit ut på själva skylten. Det var svettigt, lite läskigt och otroligt roligt. Efter 2.5 timmar var det loggat och klart och vi var nere på marken igen. FTF!

Månadens bästa köp var en gasol-grill som numera tar sig plats på balkongen. Man kan grilla både kvällsmat och frukost har vi skämtsamt konstaterat à la Solsidan. Poängen som jag ser det är att man får vara utomhus i sommarsolen när man lagar mat. Fläskfile, lax, bacon-inlindad halloumi, majs, burgare, grillspett med grönsaker med mera. Ska bara köpa en stekpanna till så kan man göra allt därute 🙂

Semestern närmar sig och den ser jag verkligen fram emot. Energin har varit lite låg på sistone och det skulle kännas fint att få vila upp sig ordentligt. Jag kan inte påstå att jag är utarbetad, men jag är lite småless och behöver ny inspiration känner jag. Det behöver nog inte vara så märkvärdigt, läsa lite böcker, få lite nya tankar, kanske fördjupa sig i nån av mina hobbies eller hitta någon ny. Man behöver lite ledigt ibland, men samtidigt är det ju så otroligt skönt att man har sitt jobb och sina rutiner hur skulle livet annars se ut? Man är ju lyckligt lottad som får jobba med något man tycker är intressant och roligt. Jag är en förespråkare av balans i livet det vet nog de flesta som känner mig. Jag vill absolut känna att jag utvecklas och blir bättre och bättre på det jag gör på mitt jobb. Men när klockan slår fem (eller fyra om det är en fin dag ute) då flexar jag ut och lämnar jobbet där. Jag kan lätt bli besatt av olika saker och gärna lite manisk det har min livshistoria gjort tydligt, men jag prioriterar inte jobbet såpass högt att jag tänker bli en arbetsnarkoman. Balans – jag tror det är det som gör mig lyckligast, inte ära och berömmelse. Det är iallafall vad jag tror idag.

Ja, det är faktiskt sant. Jag är en människa. Med mina fel och brister. Det går inte längre bortse från att det är så. Men jag har en styrka i mig själv, något som jag vet att jag är bra på och det är att känna efter, analysera och hitta sätt att utvecklas. Just nu är det en sån fas i livet. Personlig utveckling. Driva ut demoner och bli fri från gamla ovanor för att livet ska bli så bra som möjligt. Man ser det sällan på facebook, att något är jobbigt eller att vi stöter på problem i våra liv. Där samlar vi på allt det positiva som händer och det tycker jag är en sund inställning. Men det är när man sätter sig ner och pratar öppet med sina vänner som man förstår, tack och lov, att vi alla går och bär på saker och att livet är både upp och ner. Tack fina vänner för tänkvärda samtal, förståelse och andra synsätt. Tack min underbara syster, så klok som få. Nu känns det uppåt och positivt igen. Min älskling är glad och här hos mig och gör mig full av vårkänslor.

Alltså MYCKET har hänt sen jag skrev senast, KÄRLEKEN, herregud vilken kraft, ett Mirakel! Hon heter fortfarande Jenny. Världens finaste tjej, min skatt. Men om man läser en bok, vilken som helst, så kommer man inse att efter 1.5 års samboskap så är det viktigt att man hittar en bra balans mellan alla olika delar i livet och vad man behöver. Vi kan inte ge vår partner allt, man behöver även andra saker som ens partner inte kan ge en och då gäller det att det finns utrymme för detta i förhållandet. Det tog ungefär 34 år att komma fram till detta. Om ni är mina barn från framtiden och läser detta, läs en gång till. Fråga mig så ska jag berätta. Det är viktigt. Framtidskram på er 🙂

Denna sommar ville vi göra resan till en del av målet när vi for till Lidköping, så vi tog bilen (den stora vita Volvon, inte den lilla blå Fiestan) söderut och tältade upp på noga utvalda campingar på vägen. Jättemysigt! Jag gillar verkligen att campa! Det klart man skulle kunna bli less om man gjorde det för ofta, men nån gång ibland sådär! Veckan innan hade vi tjuvtränat lite på att slå upp tältet, då i en mysig glänta vid Boviken, Skellefteå. Den kvällen och platsen och solnedgången glömmer jag aldrig! Jag och Jenny träffades ju liksom den 23/7 2009, och vi gjorde den här utflykten för att fira denna dag 🙂 Förutom caching hann vi även med att besöka Trästocksfestivalen (med Hattis) samt leka på Boda Borg. Ja det var kul, men nu höll jag ju på att berätta om resan mot Lidköping en vecka senare. Vi lämnade Tuvträsk i ottan för att hinna åka så långt som möjligt, vi skulle bara ta några cachar på vägen. Så det blev några stopp i Åsele, sen även någon mil utanför Åsele där vi stannade för att logga “Vitterhuset”.  Det var en mystisk stämning denna morgon för det var helt stilla och dimslöjor över sjön. Tyst och rofyllt, ända tills vi två kom dit och började tjoa när vi gick äventyrsbanan 🙂 Jag har aldrig sett nån gå en balansgång så fullständigt ograciöst som Jenny gjorde den morgonen men det var förbaskat kul att se på 🙂 Vi satte oss sedan en stund vid bryggan och läste och klurade knep och knåp. Ahhh, semester! Kom Navelludd, jag är redo!

Vi cachade vidare, åt lunch bland kossor i Junsele, tog fler cachar, via Näsåker där Urkult brukar vara och hamnade sedan i Sollefteå. Skulle bara ha en liten grej till bilen bara. Alltså hur jäv!#%#a svårt ska det vara att hitta en liten laddare till 12-volts uttaget på bilen? I tre timmar vimsade vi mestadels runt till olika affärer för att hitta den här laddaren som vi ville skulle ha åtminstone 3 förgreningsuttag och en USB – fet DNF! Alltså jag är ju en evig optimist men detta var ju så komiskt och tragiskt på samma gång haha. Note To Self: köp det du behöver ha på semestern INNAN semestern. Vi tröstade oss med en god middag med mopedunderhållning (stor skara moppe-entusiaster som cruizade), och middagen fick vi till rabatterat pris för de var så sega med att servera oss brödet som vi hade beställt. Sen åkte vi till Kramfors, Härnösand, Sundsvall. Här utanför Sundsvall slog vi upp vårt tält vid Bergafjärdens camping. Hela oimponerande 35 mil hade vi åkt på en hel dag, men vi hade ju haft mycket mys och kul och sett en del på vägen 🙂

Nästa dag åkte vi till Uppsala. Vi började bli allt snabbare med att slå läger på campingen. Att slå upp tältet, blåsa upp madrassen, bädda sängen, packa in grejerna och slå igång spritköket och öppna en vinare tog ca 15 minuter. På kvällen i Uppsala gick vi på en cachingrunda och tog ett tiotal cachar innan vi kröp till kojs i tältet. Nästa morgon vaknade vi kl 07 av traktorer och oväsen. Det var den sämsta campingen på hela resan!

Sen åkte vi till Göteborg. Vi började nu se nån sorts mönster i vårt bilresande – allt tar alltid längre än vad vi tror (delvis p.g.a. caching), det tar även tid att hitta en bra camping, matställe osv. Det är ju kul, jag gillar verkligen campinglivet, vi ska bara ha tillräckligt med tid avsatt för det till nästa gång. När vi närmade oss Göteborgscampingen så hade vi fått upp en rejäl aptit. Vi går ut och äter nått extra smarrigt ikväll, sa vi. Men första campingen var full så vi måste åka vidare till nästa. När vi kom dit så sa vi att det får nog bli nått snabbt käk, vi beställer en Pizza när vi slagit upp tältet, Yes! Men när vi hade checkat in och slagit läger var vi helt utsvultna… ingen energi. Aldrig har bullens pilsnerkorv vid tältet smakat så gott! 🙂 Lyxfaktor nolla, men lite kul var det och mätta blev vi. Sen gick vi på klubb och träffade Max.

Nästa dag var vi på Liseberg. Atmosfear och spegelhuset var bäst. Sen hälsade vi på och övernattade hos Angela och Martin, lika mysiga och trevliga som vanligt! Vi gick på second hand-affär tillsammans innan vi for vidare till Lidköping. Bilen var nu inte längre fullproppad med grejer, den var helt jävla fetknökpackad till taket med grejer! En enorm skattkista och tre stora tavlor hade tillkommit. Tur att vi hade Volvon! I Lidköping stannade vi en vecka, några dagar i stan och några dagar tillsammans med systrarna och barnen ute i sommarstugan. Förutom sol, bad och fiske ute i sommarstugan så var vi på Diggiloo, Sommarland, Musseberg, Kinnekulle samt gjorde lite sightseeing i Lidköping. Ett viktigt ögonblick var när vi vann femkampen mot Karin och Mattis. He he 😉

Ett av ställena jag hade längtat efter allra mest att få visa Jenny var Hornborgasjön. Jag längtade så mycket att när klockan var 03 på natten så viskade jag i hennes öra – älskling, om vi åker nu så hinner vi dit innan soluppgången! Jag blev så glad och lite rörd över att hon svarade ja och gick med på att fara mycket tidigare än vi hade bestämt, hon som är helt död på morgonen. Jag sprang och gjorde lite fikamackor sen begav vi oss. Och det var ju precis så underbart där vid Hornborgasjön som jag mindes det. Ljudet av alla fåglar som vaknar till liv i gryningen, så många olika arter på ett och samma ställe. Vadare, svanar, höns, doppingar, hägrar, rovfåglar, sångare med mera. Man kan sitta i små gömslen nära våtmarken och sjön och på så sätt komma fåglarna väldigt nära. I ett av gömslena satt det en farbror, jag tror han blev väldigt fundersam när han hörde att det krafsade på utsidan av hans gömsle. Cache cache!

På hemresan mot Umeå blev det mer sträckköra av. Vi utsåg Orsa Camping till denna resas bästa camping baserat på kvalitén på mat (fläskfilé/oxfilé), dryck (Cabernet Sauvignon Hess Select), underhållning, minigolfbanan och närliggande cachar. Rekommenderas skarpt!

Annars har det väl varit rätt lugnt på semestern. Byggt en trall på balkongen. Odlat lite tomater och chili. Varit på ett gäng loppisar, det är Jenny som dragit med mig men jag gillar faktiskt det 🙂 Vi gjorde en riktigt hurtig grej också som orienteringsförbundet anordnade. Skoj på Hoj heter det, cykelorientering man skulle ta ett antal kontroller längs en fin bana runtom i Umeå. Vi hade även bestämt oss för att göra en annan bana som heter Dra Åt Skogen och det här var ännu roligare! Här skulle man springa i skogen och leta kontroller i två skogsområden runt Hamptjärn och Haddingen. Målet som vi satte upp för oss själva var att hinna ta alla kontroller på ett dygn, första dagen höll vi på så länge ljuset var framme, nästa dag startade vi ganska tidigt och tog de sista kontrollerna. Så himla kul, som geocaching nästan, och man får träning utan att det knappt känns som träning. Minns inte exakt hur långt det var, men det blev nog en 3 mil ungefär. Det där måste vi göra om!

En helg hade vi bestämt oss för att göra en länge efterlängtad vandring en bit längs Höga Kustenleden. Men innan vi påbörjade vår vandring så skulle vi först göra ett besök på Skulebergets topp samt Ringkallen. Det var en fin led uppför Skuleberget, vi tog ett par cachar, besökte rövargrottan och njöt av utsikten och av strålande solsken. Sen gick man en annan väg tillbaka genom urskogen och vi såg lite fräna svampar bland annat. Man vill ju så gärna ta på dem. Slicka på dem skulle jag aldrig göra, men kanske slicka lite på en finger som har tagit på svampen. Ja, det kan jag göra.

Hursomhelst, Ringkallen nästa (via café Mannaminne). Vilket fantastiskt klätterområde, finaste stället jag har varit och klättrat på i Sverige! Soligt och blå himmel, varmt och skönt och Jenny vid min sida var så underbar och vacker. Här skulle jag ha velat stanna flera dagar, men nu hade vi bestämt att vi skulle påbörja vår vandring redan nästa morgon. Vi spenderade iallafall kvällen här vid klipporna, lagade lite käk (kjylling i urtesaus?), klättrade, tog ett par cachar (nähä, gjorde ni??), såg på solnedgången. Vilken underbar kväll!

Sen gick vi ner till vårat Base Camp vid parkeringen och sov så gott till havets brus och vindens sus. Eller hur var det nu? Nä just det ja, det var den natten jag låg och kved som en gris i fosterställning hela natten och sov inte en blund!!! På morgonen åkte vi till primärvårdsjouren i Umeå. Note To Self: slicka inte på gula fingersvampar! Aj aj aj.

Cachandet har trappats upp för varje år. 2011 tog jag exakt 500 st. Många av dem togs under cachingresorna och Lappstockholm-eventet. Bland annat gjorde vi en resa med minibuss till Boden en helg tillsammans med Bubbelfia, godatider, Nippe14, Bajsblomma och hjontemyra. De här resorna är ju verkligen bland det roligaste jag vet, jag längtar till nästa 🙂

Lidingöloppet wohoo! Jag slog min tid på Lidingöloppet för tredje året i rad. Årets tid: 2.51. Utan Jennys påhejande hade det aldrig gått, jag hade ju tränat alldeles för dåligt egentligen. Men det ger mycket extra energi att veta att nån tror på en 🙂

Vi har varit en sväng ytterligare till Skellefteå, på vår årsdag i oktober. Det var lite lustigt för vi hade av någon anledning fått för oss att vi skulle testa nått nytt att äta, kanske Tapas? Så vi frågade på Scandic där vi bodde, kände de till någon bra resturang? Nä tyvärr, jag är så ny här, vet typ inga resturanger alls, svarade hon i receptionen. Vi hade tänkt oss nån tapas, sa jag. Då pekade hon mot Los Pepes tapas-resturang på andra sidan gatan. Där åt vi bland annat marinerade sniglar för första gången. På kvällen gick vi ut och dansade på Folkets Hus där det var “dansmaran”. Resten av helgen var det nog mest caching, många berg och utsiktsplatser traskade vi upp på. Ja det har blivit en himla massa caching i år faktiskt när man börjar tänka efter. Vi var ju en sväng till Sävar och cachade också och återupplevde lite fina minnen, bland annat platsen där spindel-leden på bilen gick sönder första gången vi var där. En annan dag gjorde vi en jättefin tur runt Bäcksjön i december. Det var kallt men ännu inte is på sjön. Vi bestämde oss för att återvända hit till sommaren och löpträna, det är ju en jättefin runda att springa runt sjön.

Jul å nyår firades i Tuvträsk med samma underbara traditioner som förra året. Jenny hade gjort en mycket speciell överraskning till mig på julafton. På första julklappen som jag fick på morgonen fanns ett kort med GPS-koordinater på. Spännande, vart skulle dem leda måntro, jo upp i ett träd ute på gårn! 🙂 Där uppe hittade jag ännu en julklapp, och även där ett kort med instruktioner där det stod att jag skulle ta mig en närmare titt i “tomteboa”. Någon dag tidigare hade vi gått förbi denna bod och då hade hon varit tydlig med att påpeka att det var just denna de kallade “tomteboa” haha. Därinne stod ett “fiskespö” och det var napp direkt med ännu en julklapp! Så himla rolig idé det där var. Det ska va Jenny till att hitta på nått sånt 😀

Lite annat som har hänt. Jenny har tagit ut sin sjuksköterske-examen och fått jobb på njurmedicin på NUS. Jag har läst lite säkerhetskurser på jobbet. Varit i Galway, Irland på EU-projektmöte. Hälsat på syrran i London. Köpt en ny bil, Audi A4 -03. Samt ätit massa choklad.

I februari var vi två veckor i fantastiska Thailand. Andra gången för mig, men på ett nytt ställe Khao Lak. Besökte även en helt magisk plats som heter Cheow Lan Lake, samt de berömda Similan Islands där vi snorklade. Jag ska lägga upp lite bilder nån dag när jag inte har skrivkramp i varenda finger.

Jag har fått uppleva våren tre gånger i år känns det som. Först i Galway där det var så otroligt varmt och skönt och allt stod i blom. Sen förra helgen var vi på geocaching-tävling i Karlsskoga och även där hade våren kommit en bit på väg. Och nu börjar knopparna slå ut även i Umeå. Den där geocachingtävlingen var förresten helt fantastiskt rolig. Nordic X-treme heter det och detta var andra året vi var med. Det är ungefär som orientering, man ska hitta en kontroll med en stämpel och stämpla sitt kort. Men skillnaden är att man använder GPS:en för att hitta kontrollen, och stämplarna är placerade på väldigt krångliga positioner som är svårt att ta sig till, t.ex. under broar, långt in i trånga tunnelsystem, på höga skyltar och master och så vidare. Det var 25 kontroller på dagen och 12 på natten. Tävlingen avgjordes med en final nästa dag på Boda Borg. Vi kom på fjärde plats av 25 lag och det var vi mycket nöjda över.

Det blev som vanligt ett väldigt långt inlägg när det går så långt mellan gångerna jag skriver, men det är kul för mig att läsa om några år. Kram vänner. Puss Älskling. Fånga nuet!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•